Jedi-Nea

 

Jag orkar inte med allt längre. Alla går emot mig å Hampus. 

Det snackas så mycket skit om oss. 

 

Byggs det bara upp en falsk fasad när vi hittar på något?

Eller varför faller allt tillbaka till där det var innan? 

 

Jag orkar inte ta mer skit..jag mår så dåligt av det. 

Det känns som jag stöts ut ur familjen..det är ingen som lyssnar på mig längre..

om ens bryr sig? Ibland känns det inte så i alla fall. 

 

Längtar så tills jag å Hampus flyttar så behöver jag inte stå ut med 

allt varje dag..jag orkar inte mer. 

Att få ta så mycket skit från allt å alla sliter så på mitt psyke. 

Men vem bryr sig? 

 

Jag känner mig typ inte hemma här längre..eller välkommen för

då blir det bara något bråk eller någon diskussion som inte kan tas..

Det ända jag gör är att säga ifrån å stå för mina åsikter vilket jag haft

lite problem med..men jag försöker ändå..men får bara massa skit tillbaka. 

Allt är mitt fel..verkar det som. 

 

Jag trivs inte här när det är såhär. Jag vill inte vara här. 

Vill inte ha det såhär. Jag orkar inte mer. 

 

Det är heller ingen som pratar med mig heller typ här hemma..

jag sitter alltid på mitt rum..vart ska jag annars vara? 

Det är så jobbigt att se att jag "försvinner" för de andra..

Jag tänker, alltså finns jag. Men alla fattar inte det. 

 

Jag orkar inte mer nu. 

Som tur har jag Hampus..han kan man verkligen lita på i alla lägen!

Han lyssnar alltid på mig å ser mig fortfarande för den jag är! 

Han ser mig, hör mig, förstår mig å lyssnar på mig. Underbar kille! 

Jag älskar dig Hampus Kalén!