this is it
Det känns ju lagom kul att ha familjen mot sig..typ.
Vet inte riktigt varför det har blivit så att alla är emot mig..?
Är det bara för att jag har börjat säga emot å stå upp för mig själv?
Varför kan det inte vara som förut?
Varför kan jag inte få känna mig välkommen hem?
Jag sitter alltid inne på mitt rum för att jag känner mig så ovälkommen.
Fan vad jag saknar Hubbe..han var bäst.
Längtar tills jag flyttar så jag slipper skiten..
för vad jag än gör så får jag bara skit.
Det är alltid mitt fel på något sätt.
Jag kommer inte orka känna mig så oälskad och oönskad av min
egen familj länge till alltså..jag ger upp snart..jag orkar inte mer..
Det är så svårt att förklara..alla snackar bara så mycket skit.
synd bara att ingen förstår mig..ingen lyssnar på mig..ingen bryr sig om mig..
Kan ingen glädjas åt min lycka nån gång?
Kommentarer
Trackback
