Jedi-Nea

Hej på er!
Jag har valt att börja om helt och hållet med bloggandet och därför har jag nu bytt portal till nouw. Det kanske inte blir sista inlägget här men för ett tag blir det så i alla fall. Men blogg.se tack för 5,5 år!
De som vill kan nu mera följa mig på www.nouw.com/linneahelge för bättre och fler uppdateringar!

Puss och kram på er!

~may the force be with you~

 

 

Jag känner mig så chanslös. 

Jag är inte superman (även fast jag 24h om dygnet skulle vilja). 

Denna kursen i skolan ger mig magsår bara av å tänka på skiten. 

Inlämningar här och där, examinationer hela tiden, enkät och fältstudie, grupparbete, individuell inlämning på 5 sidor där all litteratur måste finnas med som referens. Examination. Disputation osv. 

Jag känner mig bara väldigt uppgiven. 

Jag vill ha bra väder, bra dagar, bra skolarbete, bra och förstående lärare. 

Tur att jag hamnat i en bra grupp! 

Men jag är så dålig. 

Ingången till avdelningen. 

Ljudbordet. 

Äggkartong-återanvändning. Matematik. Färger, former osv. 

Isklotet.

Inspirerande bok som de hade. 

Är lite inne på en pusselbit (konturer). På foten då vid knölen typ. 

Och den ska vi tre syskon göra. För vad som än händer i livet så har man alltid sina syskon. 

Vad tycks? 

Kvällen får en klar 10 (av 10)! :) 

Längtar redan tills nästa gång! 

Det är lite så vi förskollärare och lärare måste jobba tror jag, alltså enligt den andra bilden med "Leader". Inte "boss". 

Om vi är med barnen och istället kämpar med dem och inte ser över dem och pekar vart de ska så tror jag att barnen får en positiv uppfattning av förskolan och skolan. 

Om vi är med barnen i deras utforskande och deltar i deras upptäckande så tror jag att det skapar en positiv uppfattning om både lärande, förskola/skola och förskollärare/lärare. Vi pedagoger måste vara medkonstruktörer till barnen. 

Tillsammans med barnen kan vi bidra till kunskapskapande för både barn och vuxna. Vi pedagoger måste vara med barnen i deras utveckling, dra lasset tillsammans med dem. Inte se ner på barnen som i den översta bilden.  

Vi måste se upp till barnen. Inte ner. Vi vuxna har så mycket mer att lära av barnen än vad barnen har att lära av oss vuxna. 

När vi går där så hör vi bara "läs på lapparna" och "hallå läs". Vi tittade oss omkring och ser två barn uppe vid en fransk balkong som står och håller i två snören med en lapp i vardera ände. 

De hissade ner trådarna med lapparna till oss och på lapparna stod det uppmuntrande ord som "du är fin idag" (rätta mig om jag har fel vänner...minns inte riktigt, men det var något liknande). 

Hur glad blir man av det? Och hur kul är det att det är barn som gör det? Det är en väldigt fin gest av dem till någon annan. Det lilla förgyller dagarna. Det lilla extra i vardagen som man inte annat kan le åt och sprida glädje. 

Det är så fint gjort av dem. 

Detta händer typ aldrig så det är när det händer som man blir extra glad. 

Vi sa detsamma till barnen och skrattade och sedan gick vi vidare. Tänk vad kul för dem! Att några främlingar har läst deras lappar! Att just vi fick möjligheten att lösa lapparna! 

Det är fantastiskt! 

Sprid glädje och kärlek. 

Men, idag var inte det möjligt för mig att stå i lä i busskuren. För i busskuren stod det en äldre kvinna och rökte. Det luktar ask-kopp i hela busskuren så jag gick inte ens dit. Då fick jag stå i blåsten och i kylan och frysa. 

Min spontana tanke är: Varför i hela världen står man i en busskur och röker? Och särskilt när man vet att passiv rökning skadar. Röken försvinner ju snabbt men personen i fråga höll på att röka. 

Det är så egoistiskt!! Bara för att hon väljer att röka och stå i busskuren för att slippa blåsten och kylan så ska vi icke-rökare få dra det korta strået. 

Blir så arg. 

Jag tänkte också att jag ville vara lite normbrytarnde och ställa mig i busskuren när det stod en annan där eftersom vi svenskar (nu drar jag väldigt skarpa linjer...) alltid eller oftast ställer oss så långt ifrån andra som möjligt. Men jag kunde inte göra det jag ville. 

Blir lite frustrerad på detta. 

Det är ditt val att förgifta dina lungor. Inte mitt. 

Låt inte mig straffas för dina dumheter. 

Låt busskurerna vara ifred. 

Frågan är ju bara varför det ska göra skillnad på oss? 

Det vore väl väldigt tråkigt om alla var likadana? 

Jag tycker att det är så tråkigt i ett så kallat "modernt" samhälle att dessa klyftor ska göras. 

Varför kan vi inte bara se alla människor som kompetenta? 

Det är så tråkigt att det finns något som anses vara "rätt och fel". 

Jag blir så ledsen. Alla människor har lika mycket rätt att vara här på jorden som alla andra. Varför kan vi inte bara vara sams och ta vara på allas olikheter men också kunna se likheter? 

Vi ska inte se olikheter som något negativt tycker jag inte. 

Jag vill liksom inte vara den som är den men är verkligen alla hjärtans dag så bra? Varför ska man just visa all sin kärlek på en dag av årets alla dagar? 

Det finns ju 364 dagar till om året som man ska visa sin kärlek på?! 

Och sen det där med att det är killarna som ska ge blommor och choklad (eller vad det nu kan vara) till sin tjej eller kille. Vad är det för fel? 

Vi glömmer liksom bort att vi tjejer också ska visa vår kärlek då? 

Eller är alla hjärtans dag för killarna? 

(Nu generaliserar jag grovt...alla är inte så här). 

Varför är det killen som ska ställa till med en hej dundrande myskväll när tjejen lika gärna kan göra samma sak? 

Det är lite snedvridet kan jag tycka..eller det framgår så i alla fall. 

Bilden ja...den tog jag idag när jag var på netto (en butik jag rent av kanske till och med ogillar skarpt). Ganska tuff. 

Eller är det bara jag som reagerat på det här med alla hjärtans dag? 

Vilken hysteri...haha! Undrar när det sk bli samma hysteri kring "brandvarnarens dag" eller "den internationella barn dagen". 

Kärlek är för alla! 

Man har upp och ner gångar i både familjerelationer, med vänner och med kärleken. 

Igår upplevde jag den sämsta sidan av vänskap (Och idag). Alltså det värsta. 

Man ställer alltid upp för sina vänner oavsett. Särskilt om man kan eller ska klassas som "bästa vänner". 

Jag orkar liksom inte. 

Vänskap (samt alla de andra relationer man har) ska utan tvekan vara villkorslöst! Annars är det en vän som är skrot. 

Jag förstår liksom inte? Är jag inte tillräckligt viktig för dig? Vad är jag då? Bara någon som är bra att ha när det väl gäller? 

Jag kan inte vara den som ger i vänskapsförhållanden hela tiden, för det har jag gjort i hela mitt liv utan att få något tillbaka. Det är bara jag som tar tag i saker men nu är jag så förbannat trött på det här så nu orkar jag inte längre. 

Det handlar om att både ge och ta. Jag är så trött på att bli behandlad som en oviktig person. Balanserad vänskap. 

Det är tur att man har de få som faktiskt ställer upp för mig. Som jag alltid kan lita på. Mycket kärlek till er! 

Jag är trött på att bli behandlad som skräp nu. 

Jag måste få också för att kunna ge. 

Jag behandlar mina vänner som kungar. Eller försöker men vad får man tillbaka? Inget. Inget alls. 

~ may the force be with me~ 

Hur gammalt börjar inte det uttrycket bli? Så fort en kvinna blir lite arg eller frustrerad så drar männen den där uttjatade frasen "har du mens eller?" Varför ens säga en sån nedvärderande mening? För det första så beror inte allt på pms eller menshumör, för det andra så kanske man inte ens för tillfället har mens för det tredje vet du inte ens hur kroppen är under pms eller mens så att du är absolut fel person att säga en sådan mening.  Mens är lika självklart för kvinnor som målbrottet är för män. 

Ärligt talat så är den frasen som sagt så nedvärderande. Mens är naturligt för alla kvinnor. Det är något vi alla kvinnor kommer få någon gång i livet och kommer ha i majoriteten av våra liv. Det gör det inte bättre av att höra den uttjatade frasen. Kvinnor har inte mens 52 veckor om året. Hon kan faktiskt bara vara arg ändå. Det behöver inte alltid bero på pms eller mens. 

Om någon säger så till mig så blir jag argare av den meningen än vad jag blir av mitt pms eller min mensvärk. Och det tycker tydligen männen blir ännu roligare..? Meningen följs oftast av ett litet hånfullt skratt som även det bidrar till att min reaktion blir värre än om du bara hade låtit bli. Den skadar mer än vad den hjälper. 

Det är nog ingen man som kan förstå mig i denna frustration. 

Jag säger absolut inte att alla män är så här. Ni som inte gör det behöver inte ta vid er. 

Det nedvärderande i den meningen är att man trycker ner en kvinna som har mens och har haft det och kommer ha det i många många år till. Ska vi kvinnor säga "lider du av blueballs eller?" Så fort du är arg eller klagar på något? Nej. Sluta bara. 

Eller det där som män och vissa kvinnor till och med säger att kvinnan ska stå i köket hela dagarna. Alltså den meningen får mig också att vilja ge mänskligheten en fet jävla bitchslap. I Sverige är jämställdheten mellan kvinnor och män mycket bättre än i andra länder. MEN, den är långt ifrån bra mina vänner. Så länge vi tänker på det här sättet så kommer inte jämställdheten mellan kvinnor och män finnas. Så länge vi tänker så här så kommer ojämställdheten vara ett faktum. Kvinnan har som mannen, lika rätt till ett jobb som är lika betalt om man har lika utbildning eller erfarenhet. Kvinnan har som mannen lika rätt att bestämma vad hon ska jobba med. Kvinnan har lika rätt som mannen att inte bli diskriminerad av sitt kön. För så fort en kvinna pratar om feminism (jämställdhet mellan kvinnor och män) så tror männen att det är manshat. Kära vänner...nej. Det är inte manshat. Det handlar om jämställdheten mellan kvinnor och män. Inte manshat. Varför har feminism fått en negativ klang? Jo, det beror på alla okunniga människor. 

( http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Feminism , väljer att klistra in en länk till Wikipedia eftersom alla kanske inte har tillgång till Nationalencyklopedins hemsida). 

Ännu en gång, säger inte att alla män är så här. 

Människa som människa. Vit eller mörkhyad. Kort eller lång. Stor eller liten. Kvinna eller man. Det ska inte spela någon roll vad man är...man har lika rätt som alla andra.  Man ska inte nedvärderas med ord eller handlingar för den delen heller bara för att man är kvinna (inte man heller). Man har rätt att oavsett kön respekteras precis som man är. 

Ja, jag är feminist. Nej, jag är inte manshatare.