Jedi-Nea

Man har upp och ner gångar i både familjerelationer, med vänner och med kärleken. 

Igår upplevde jag den sämsta sidan av vänskap (Och idag). Alltså det värsta. 

Man ställer alltid upp för sina vänner oavsett. Särskilt om man kan eller ska klassas som "bästa vänner". 

Jag orkar liksom inte. 

Vänskap (samt alla de andra relationer man har) ska utan tvekan vara villkorslöst! Annars är det en vän som är skrot. 

Jag förstår liksom inte? Är jag inte tillräckligt viktig för dig? Vad är jag då? Bara någon som är bra att ha när det väl gäller? 

Jag kan inte vara den som ger i vänskapsförhållanden hela tiden, för det har jag gjort i hela mitt liv utan att få något tillbaka. Det är bara jag som tar tag i saker men nu är jag så förbannat trött på det här så nu orkar jag inte längre. 

Det handlar om att både ge och ta. Jag är så trött på att bli behandlad som en oviktig person. Balanserad vänskap. 

Det är tur att man har de få som faktiskt ställer upp för mig. Som jag alltid kan lita på. Mycket kärlek till er! 

Jag är trött på att bli behandlad som skräp nu. 

Jag måste få också för att kunna ge. 

Jag behandlar mina vänner som kungar. Eller försöker men vad får man tillbaka? Inget. Inget alls. 

~ may the force be with me~