Vi blir offer för dina dumheter
På morgonen när jag går till busshållplatsen för att vänta på bussen så brukat jag vilja stå i busskuren eftersom det är kallt som bara hejsan samt att det blåser. Då är det ganska skönt att få lite lä på dig.
Men, idag var inte det möjligt för mig att stå i lä i busskuren. För i busskuren stod det en äldre kvinna och rökte. Det luktar ask-kopp i hela busskuren så jag gick inte ens dit. Då fick jag stå i blåsten och i kylan och frysa.
Min spontana tanke är: Varför i hela världen står man i en busskur och röker? Och särskilt när man vet att passiv rökning skadar. Röken försvinner ju snabbt men personen i fråga höll på att röka.
Det är så egoistiskt!! Bara för att hon väljer att röka och stå i busskuren för att slippa blåsten och kylan så ska vi icke-rökare få dra det korta strået.
Blir så arg.
Jag tänkte också att jag ville vara lite normbrytarnde och ställa mig i busskuren när det stod en annan där eftersom vi svenskar (nu drar jag väldigt skarpa linjer...) alltid eller oftast ställer oss så långt ifrån andra som möjligt. Men jag kunde inte göra det jag ville.
Blir lite frustrerad på detta.
Det är ditt val att förgifta dina lungor. Inte mitt.
Låt inte mig straffas för dina dumheter.
Låt busskurerna vara ifred.
~may the force be with you~
Varför ska vi skilja på människa och människa?
Jag blir lite frustrerad bara.
Skulle vi bara se vad som finns på insidan av oss så är vi inte olika varandra. Skelett, muskler, organ och så vidare. Allt är likadant.
Det enda som skiljer oss åt är hudfärg, storlek, längd och om vi är kvinna eller man.
Frågan är ju bara varför det ska göra skillnad på oss?
Det vore väl väldigt tråkigt om alla var likadana?
Jag tycker att det är så tråkigt i ett så kallat "modernt" samhälle att dessa klyftor ska göras.
Varför kan vi inte bara se alla människor som kompetenta?
Det är så tråkigt att det finns något som anses vara "rätt och fel".
Jag blir så ledsen. Alla människor har lika mycket rätt att vara här på jorden som alla andra. Varför kan vi inte bara vara sams och ta vara på allas olikheter men också kunna se likheter?
Vi ska inte se olikheter som något negativt tycker jag inte.
~may the force be with you~
Alla hjärtans dag
Jag vill liksom inte vara den som är den men är verkligen alla hjärtans dag så bra? Varför ska man just visa all sin kärlek på en dag av årets alla dagar?
Det finns ju 364 dagar till om året som man ska visa sin kärlek på?!
Och sen det där med att det är killarna som ska ge blommor och choklad (eller vad det nu kan vara) till sin tjej eller kille. Vad är det för fel?
Vi glömmer liksom bort att vi tjejer också ska visa vår kärlek då?
Eller är alla hjärtans dag för killarna?
(Nu generaliserar jag grovt...alla är inte så här).
Varför är det killen som ska ställa till med en hej dundrande myskväll när tjejen lika gärna kan göra samma sak?
Det är lite snedvridet kan jag tycka..eller det framgår så i alla fall.
Bilden ja...den tog jag idag när jag var på netto (en butik jag rent av kanske till och med ogillar skarpt). Ganska tuff.
Eller är det bara jag som reagerat på det här med alla hjärtans dag?
Vilken hysteri...haha! Undrar när det sk bli samma hysteri kring "brandvarnarens dag" eller "den internationella barn dagen".
Kärlek är för alla!
~may the force be with us~
normer
Svart på vitt.
Idag hade vi genusföreläsning med Susanna. En helt fantastisk lärare på HLK som verkligen gör föreläsningarna roliga och spännande.
Vi pratade som sagt om genus. Jämställdhet och jämlikhet.
Under föreläsningen så drar hon ett exempel från hennes erfarenhetbank där hon och hennes dotter är på vårdcentralen och hur alla sitter i sin egen lilla värld och är knäpptysta och väntar på att sitt namn ska ropas upp. I det kommer det in tre stycken vuxna från Somalia med sex barn. Och de pratar på somaliska och barnen börjar leka hej vilt och Susanna ser hur de andra reagerar i detta. Susanna själv tycker att det är jättekul för att det händer något. Något som vi svenskar inte brukar göra. Det är ju jättekul! Är det leksaker så ska de användas. Och därför vill jag berätta om en tanke jag fick idag.
Jag stod och väntade på bussen som skulle ta mig från resecentrum in till centrum för att jag skulle åka hem.
I busskuren stod jag och sedan kom det allt fler och fler som ställde sig i busskuren. Men, alla ställer sig på olika ställen så att det endast får plats med ett par stycken. Alla är knäpptysta och pratar inte med varandra. De flesta (inklusive jag) tittar ner på mobilen och blir irriterad på att bussen inte dyker upp. Vad skulle hända om jag helt plötsligt började sjunga högt? Eller bara börja prata med någon som står där? Det tillhör ju givetvis inte normen. Däför blir jag konstig.
Varför ska man alltid hållas till normer? Varför bryter man dem inte ibland? (Så länge det inte kränker eller skadar någon annan givetvis!).
Sedan när man sitter på bussen, då sätter sig alla personer i varsitt säte och helst en bit ifrån närmaste person. Så upplever jag det i alla fall. Varför? Där pratar ingen med varandra heller om man inte känner varandra. Det gör man ju för att man inte vill verka konstig och därigenom bryta mot normen.
Därför blev Susannas konkreta exempel på det med att bryta normer så intressant.
Det är så intressant att se hur folk reagerar. Detta är något som vi inte tänker på utan vi gör det automatiskt.
Som Susanna sa, vilken rätt har jag att döma andra?
Men vilken rätt har andra att döma mig då?
Det är ett sånt konkret exempel på hur vi agerar utifrån normer samt hur mycket vi tänker på hur andra tänker om oss. "Man ska inte vara olik de andra för då är man konstig o.s.v.".
Det är så spännande med sådana situationer som man kan lära sig om andra och om sig själv i vårt normkritiska samhälle.
~may the force be with us~
