What goes around comes back around
Jag har tänkt på en sak om läraryrket.
I en normalklass är det nu för tiden ca 25 elever i varje klass på en lärare.
Om ens barn inte lär sig en specifik sak eller har svårt för något så skylls det på läraren, eller hur?
"Dålig lärare", "Han/hon kan ju för fan inget som inte lär vårt barn detta", "han/hon saknar ju kompetens" osv. eller hur?
MEN...
Tänk så här.
Det är inte lärarens uppgift att uppfostra barnen. Det är deras attityd till lärande som också spelar roll. Mycket av barnens attityd kommer från hur föräldrarna hjälper sina barn och hur mycket de intresserar sig av barnens skolgång.
För som sagt, det är inte lärarens uppgift att uppfostra ca 25 barn samtidigt och hinna se allas brister på ett ögonblick. Eller hur? Tänk själv om du skulle ha 25 barn i samma ålder och kunna se allas brister och svårigheter på direkten? Det låter inte så lätt va?
Så varför läggs det ansvaret över på läraren? Bara för att han/hon är lärare så betyder inte det att den kan se allas brister och svårigheter bara så där. Det kan ingen! Särskilt inte på så många barn samtidigt.
Om föräldrarna drar sina strån till stacken varje dag så underlättar detta för läraren tror jag! Om föräldrar intresserar sig för barnens skolgång och framför allt hjälper till med läxor och snappar upp svårigheter som de lätt kan jobba med hemma och i skolan så gör det mycket för lärarens skull och framför allt elevens skull! Det är ju ändå eleven som är i centrum.
Föräldrar måste också finnas i sina barns lärandeutveckling!
Barns och elevers attityd till skolan och lärande är så pass viktigt för dem och det kommer att gynna dem i framtiden med en god start. Tro mig.
Lärare finns till för barnen/eleverna inte tvärtom. Men det kräver att föräldrarna också finns till för barnen när det gäller så pass viktiga saker som lärande för framtiden!
Tillsammans.
~may the force be with us~
